Foto: Emelie Hübner

Fullständigt utslagen av allergi och förkylning i en härlig symbios fick jag kasta in handduken och se matchen från TV-soffan. Men vad är väl en bal på slottet?

Alldeles, alldeles underbar, skulle det visa sig.

Inför matchen hade Blåvitt spräckt nollan (framåt) i målprotokollet och även i poängkolumnen. Degerfors kom från en stark insats mot (ett krisande?) Djurgårdens IF. Dahlberg var tillbaka i truppen, trots det var Adam tillbaka i startelvan.

Under inledningen såg Adam lite darrig ut, men det räddade han upp genom att agera med pondus vid inlägg, rädda ett friläge och rädda upp en situation som var närmast identisk med det fatala misstaget senast.

I övrigt var det Blåvitt för hela slanten.

Gustav Svensson nickade in en hörna och sorgebarnet som varit fasta situationer för Blåvitt såg plötsligt bra ut. Man kom till bra avslut på sina egna och Degerfors skapade ingen större oreda med sina.

Gustav Svensson, var det ja. Johan Bångsbo ser ut som Johan Bångsbo igen med Gustav Svensson bredvid sig och med Adam Carlén framför sig fick han en tämligen behaglig första halvlek.

Sebastian Eriksson (återigen på spelhumör) var delaktig i de två övriga målen. Först hittade han in till Elias Hagen som sökte upp en fin yta och efter en tilltrasslad situation prickade Sebastian Ohlsson in sitt andra för säsongen. Matchens tredje mål gjorde Marcus Berg efter fint förarbete av Eriksson, Ohlsson och inte minst Emil Salomonsson. Ett klassinlägg av Salomonsson. En klassaktion av Berg.

Foto: Emelie Hübner

Blåvitt är något stressade i många situationer. Man vill hela tiden framåt istället för att spela runt bollen och låta Degerfors jaga den. Man vill hela tiden komma till avslut och målchanser genom sitt snabba spel, men visst vore det bra om de hade något större tålamod i sitt spel.

Degen gjorde tre byten inför andra akten, men hade Solberg fått hade han bytt ut hela ensemblen. Blåvitt gjorde inga förändringar.

Andra halvlek började lite halvt svajigt med två tidiga bolltapp av Carlén, men i övrigt fanns inte mycket att anmärka på. Samtidigt ska man ha med sig att insatsen inte på något sätt är helt perfekt. Det var en bra match, som Emil Salomonsson sa efter matchen.

På tal om just Salomonsson. Andra halvlek var inte gammal när han för andra gången prickade Marcus Berg för andra gången i kväll efter fina löpningar av Norlin och Berg. Senast fick vi se Marcus Berg springa på ett mer obehindrat sätt. Idag spelade han ut fler saker ur sitt register. Marcus Berg är inte slut. Inte än.

Sebastian Eriksson (jag må låta som en repig skiva) slarvade och tog tillbaka bollen, spelade loss Wendt som hittade Norlin i djupet och någon touch senare hade Elias Hagen fritt läge från straffpunkten och 5-0 var ett faktum. Ridån hade gått ner sedan länge för Degerfors men där och då var förnedringen ett faktum.

Trondsen bytte med Eriksson och antog en liknande roll. Han styrde spelet och försökte ta det lite lugnt med den mellan varven. Han friställde Markovic vid ett tillfälle och var nära att friställa fler lagkamrater. Markovic är dock fullständigt ur form och då brukar målvakter som bekant ha en tendens att rädda spelares avslut.

När 70 minuter var spelade byttes Marcus Berg och Gustaf Norlin av och in kom LG…förlåt, Linus Carlstrand och Suleiman Abdullahi in. Carlstrand var pigg och kunde gjort ett mål. Abdullahi var stark och ganska otajmad, samtidigt som han återigen visade att det finns fotboll i den där kroppen.

Foto: Emelie Hübner

I 86:e minuten slog Oscar Wendt ett inlägg som Sebastian Hausner nickade ner till…Oscar Wendt som hamrade in 6-0.

Det är omöjligt att nämna alla som spelade bra idag, men det var naturligtvis extra kul att Adam Benediktsson fick hålla nollan innan han på måndag lämnar över handskarna till Pontus Dahlberg.