Foto: Emelie Hübner

Sol, blå himmel, ett och annat moln och allt var som upplagt för en dag på stranden, som Ledin sjöng. Men vem går till stranden när man kan gå till Gamla Ullevi och se IFK Göteborg spela Allsvensk fotboll? Lappen satt på luckan och Oscar Wendt startar som mittback, något undertecknad misstänkt under veckan. Tillsammans med Gustav Svensson måste han bilda Allsvenskans äldsta mittbackspar genom tiderna. Det gissade iallafall en person väl insatt i sakernas beskaffenhet och jag sätter inte emot. Min invändning var… nej, vi släpper det nu.

Västerås började med ett taktiskt sidbyte. Det ser man inte varje vecka. Självklart vill de inte att Blåvitt ska få anfalla mot sina egna supportrar under andra halvlek, då de flesta matcher ändå avgörs (nu har jag ingen statistik för hur många mål just IFK gör i andra halvlek). Frågan är hur smart det var med tanke på att Blåvitt gjort sig kända för att vara bra under matchens första 15-25 minuter sedan ganska många år nu.

De som lyckats ta sig till sin plats på arenan i tid stod för en imponerande ljudkuliss och när Laurs höll på att springa till sig ett friläge efter fin kamp mot Västerås redan varnade Nsabiyumva steg ljudet till en nivå få andra klubbar och föreningar i Sverige kan mäta sig med.

Granath mot Svensson lär bli en intressant match i matchen. Det small så att det hördes hela vägen till Mölndal första gången de drattade ihop.

Västerås kämpar på med sin man-man-markering över i princip hela planen och det isolerade inledningsvis Blåvittspelarna som ofta såg ensamma ut trots att de hade många runt sig. Blåvitt anföll med i stort sett hela laget och efter en liten stund hittade man varandra på ett bättre sätt. Västerås försvarade sig dessvärre väl och nog kunde IFK-spelarna varit något mer skottvilliga. Strax före vätskepausen kontrade man på en kontring och det var nästan första gången Västerås inte såg samlade ut. Ett disciplinerat motstånd, med andra ord.

Laurs länkspel får för övrigt tankarna att segla iväg till en viss Marcus Berg som börjat sitta med på bänken under såväl hemma- som bortamatcher. Jag påstår inte att Skjellerup är lika bra som Marcus Berg, men han har uppenbara kvaliteter, den långe dansken. Paulos Abraham är ju någonting annat, helt klart. Han är otroligt snabbfotad och han underhåller nästan för egen maskin ett helt försvar under stunder.

Däremot höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när Elis kom ut och gjorde en halv Thomas Ravelli. Lyckligtvis var han etta på bollen och Wendt och co kunde sedan lätt avfärda halvchansen som uppstod i och med ingripandet.

Blåvitt kom ut som ett delvis annat lag till andra halvlek. Kåhed fick kliva av och Adam Carlén hoppade in. Och man hade knappt hunnit bli varm efter den svalkande halvtidsvilan innan Blåvitt gjorde mål och föga förvånande var det Paulos Abraham som gjorde det, genom ett skott avfyrat strax utanför straffområdet. Välförtjänt på alla sätt.

Det är kanske att dra det lite långt att säga att Trondsen gått från klarhet till klarhet, men när såg han pigg ut efter 60 spelade minuter senast? Habil insats dessutom. Jag är försiktigt positiv till att han har några växlar till i sig. Att han dessutom spelar när Wendt är disponibel säger någonting om att tränarteamet tror på honom. Han klarade dessutom över 70 minuter idag och undertecknads lekmansanalys gjorde han idag sin bästa match i de finaste av färger.

Matchen följde ingen spikrak dramatisk kurva (eller så var det precis vad den gjorde genom att vara ganska jämntråkig) men visst drama blev det i 64:e minuten när Långe Lurs blev liggande efter en rejäl smäll mot huvudet och att fortsätta spela efter den smällen var otänkbart. Att Oscar Pettersson fick hoppa in säger något om tränarteamet tro på Linus Carlstrand, är jag rädd. Efter den otäcka skadan lyckades Blåvitt etablera ett mindre tryck genom att få med sig två raka hörnor där Adam Carlén var nära att nicka in 2-0 på den första och Wendt (nåja) nära att böja in den i krysset efter ett finare (nåja) tekniskt nummer utanför straffområdet.

Hyllas de som hyllas bör. Island står återigen för en fin insats. Han sliter enormt, vinner boll och frisparkar. Dessutom gör han något vettigt med bollen mellan varven.

Elva minuters tillägg hittade domaren och i den nionde tilläggsminuten hittade Västerås en kvittering från en hörna och den var lika ologisk som den var orättvis. Blåvitt är lite för trubbiga i avgörande lägen. Den här matchen borde man avgjort tidigare. Samtidigt lugnar insatsen som sådan mina nerver. Jag har svårt att se att Blåvitt ska säkra spel i Allsvenskan 2025 med säsongens sista spark.