Foto: Emelie Hübner IFK Göteborg mot Malmö FF. Blåvitt har klampat igenom Egyptens tio plågor och Malmö FF har fått en smakstart med sin nye tränare. Ett spel i Cupen som resulterade i en snöplig förlust på straffar Mot Djurgården och två raka uddamålssegrar. Blåvitt vann mot Utsikten, förlorade, förlorade, sparkade tränaren och förlorade igen. När Tengryd och Lundin spelat ut i princip alla kort stod hoppet slutligen till Sebastian Eriksson. Skulle han få ordning på Blåvitts mittfält tillsammans med Hagen och Carlén?

Solen sken och i solväggen var det mycket varmare än de 15 grader termometern visade. På läktaren var det hett och och ljudkulissen slog emot en med en öronbedövande kraft. Lukten från de många bengalerna tog hand om att bedöva doftsinnet. En svårslagen aprilkväll, således.

På planen då? Jo, men Blåvitt inledde piggt, tackar som frågar, och redan innan tre minuter var spelade hade Norlin sprungit till sig en fin chans och i den åttonde minuten hade han sprang han till sig en andra chans. Den gamle danskbekantingen Søren Väs blev sedvanligt och välförtjänt utbuad. En tidig varning tog han också, säkerligen frustrerad över att Carlén flisat allt som kommit i hans närhet, som man kan förvänta sig att någon från Björsätter ska bete sig.

Blåvitt började sin vana trogen med att sätta en hård, hög press, som fick bett. Dessbättre fortsatte man inte lika ursinnigt tills kraften tog slut utan man tog hem laget mellan varven. Malmö hade däremot ner tålamod när de gick till anfall och försökte metodiskt trycka ner Blåvitt genom att spela runt, skifta positioner och leta instick. Det var på just det sättet deras 1-0-mål kom till. De tryckte på med mycket folk centralt och fick således en hel drös med fria fötter att spela bollen till.

Blåvitt å sin sida stod inte helt utan metod, de heller. Idag, när bollen äntligen inte brann, såg man ett helt annat spel än det vi sett tidigare under säsongen. Man såg att spelarna visste ungefär vad de förväntades göra när de fick bollen och man slog passningar istället för att slå bort bollen i panik mot närmsta spelare i Blåvit skrud. Det var inte bara Gustaf Norlin som var nära att göra mål för Blåvitt under matchens första halva. Sebastian Ohlsson hade kvitterat om han haft en skostorlek större efter Bergs fina förarbete.

Det har pratats om domare till leda redan i år, och det är tråkigt. Det är också tråkigt när domaren blåser offside på en onsidestående Norlin eller att Malmös spelare måste ta till rena mordförsök för att Blåvitt ska få en frispark med sig.

Andra halvlek rullade igång och Blåvitt tog sig till ett par hörnor, men inledningen av den andra akten var inget direkt eko av den första, där Blåvitt ändå var relativt farliga. När 56 minuter var spelade fick vi äntligen se Trondsen på plan. Han bytte av Sebastian Eriksson (bra och modig idag) och tog plats på mittfältet. Ålder före skönhet, tänkte Lundin och Tengryd när de lät Wendt fortsätta som vänsterback.

När Blåvitts spelare tröttnar och inte riktigt ger hundra i pressen blir den tandlös och Malmös resa i andra halvlek såg betydligt mer komfortabel ut än vad den gjorde i första.

Trots att Marcus Berg börjar se sliten ut och knappt ser ut att kunna jogga obehindrat är det han som skapar de farligaste chanserna. I andra halvlek bjöds Ohlsson återigen på en fin möjlighet av Blåvittkaptenen. I försvarsspelet såg IFK Göteborg ut att börja bli trötta, men man stack emellan ibland och bjöd på bolltrillande. Däremot hade man förtvivlat svårt att skapa riktigt heta chanser.

Med 20 minuter kvar syntes det att Malmö ägt bollen större delen av matchen och att löpa mot eget mål såg förtvivlat jobbigt ut för samtliga, möjligen med Carlén borträknad, men det kanske är vad man förväntar sig av någon från Björsätter. En slutkörd Ohlsson fick byta med Linus Carlstrand, men när han väl fick komma in hade Blåvitt helt tappat greppet om matchen. Fick Blåvitt tag på bollen var Malmös spelare där och tog tillbaka den.

I ett sista desperat försök bytte firma Lundin Tengryd in Suleiman Abdullahi och offrade en dränerad Hausner.

Blåvitt hade ett par lägen där en kvittering var nära förestående, men sett till 90 minuter var man aldrig nära att få med sig någon poäng.