Foto: Emelie Hübner

Valhalla IP och ett trasigt ljudsystem en söndag mitt i livet. Speakern kämpade på och det gjorde även Blåvitt. Men hårdast av alla kämpade nog, trots allt, Onsala.

Tränare Svanström vaggade av och an med händerna i västfickorna. Var han nervös? Funderade han på om det var rätt att inleda med Hopkins på bänken? Av matchens absolut inledning att döma hade han inget att oroa sig för. Blåvitt hade nämligen sitt första friläge lagom till att domarens avsparksvissla klingat ut.

I övrigt slarvades en del under inledningen. Enkla bolltapp varvades med felpass och den enda som såg ut att vara riktigt påkopplad var Victoria Svanström (hon är minst en klass för bra för den här serien) som vände vred och snurrade bäst hon ville.

Onsala åt sig in i matchen och vållade det blåvita försvar viss oro. IFK känns däremot mer resoluta när de går till anfall: hårda passningar, högt tempo och stenhårda inspel. Dessutom varvades kortpassningsspelet med den lite längre bollen på framrusande anfallare.

Det går undan när Blåvitt ställer om. Få touch, tämligen precisa passningar och rappa, tekniska anfallare skrämde slag (nåja) på Onsalas försvar.

Blåvitt skapade en del halvchanser och inte sällan var någon av systrarna Svanström regissör. Men de riktigt heta chanserna uteblev under matchens första hälft. De allra bästa chanserna kom efter långskott av Svanström och ett Molundinlägg som seglade över motståndarmålvakten och smet någon decimeter över närmsta hemmaspelare.

Blåvitt var mycket nära att ta ledningen tidigt i andra. Faktum är att sekretariatet var så säkra på att att Felicia Holmberg rullat in ledningsmålet efter att hon rundat målvakten att de satte på ”Heja Blåvitt” och lät den rulla i någon sekund. Strax därefter fick hon en liten revansch när hon serverade Victoria Svanström ett i det närmsta öppet mål efter en fin aktion i straffområdet.

Jag vet inte om det var Blåvitt som växlade upp i andra halvlek eller om Onsala helt enkelt var tröttkörda för andra halvlek handlade i princip enkom om en Blåvit måljakt. Andra målet satt förtvivlat långt in. Delvis för att många såg ut att vilja göra mål och därigenom blev en aning själviska. Ribbskott, skott i kryssribban och en motståndarmålvakt stod för jämnan i vägen.

2-0 kom till slut efter att Emma Broddheimer distinkt nickat in en hörna. Bara någon minut tidigare hade hon en stenhård frispark som efter en touch i ribban smet över.

Det blir mycket fokus på de offensiva spelarna när Blåvitt är så dominanta. Många spelare gör det bra. Larsson och Ashley Hellström i backlinjen är stabila och konstruktiva, för att nämna två. Även Alicia Hellström stod för ett stabilt inhopp.