Foto: Emelie Hübner

18 omgångar jaktstart inleddes idag. Dessvärre hade Blåvitt lämnat både valla och sikte hemma och sköt därför blankt under tävlingens första etapp.

Det är lurigt att släppa iväg motståndarna tidigt i säsongen. Det blir liksom svårt att sikta på toppen då. Man bygger ingen buffert och mot höstsäsongen har man redan varit och nallat så mycket på sparkontot att man inte har råd med tapp för att få ändarna att mötas i slutet av månaden. Något billigare är det för lagen i botten, eftersom de andra lagen också tar få poäng.

Som det ser ut nu börjar goda råd bli dyra och efter en rätt slätstruken första halvlek (vi måste visa att vi vill vinna den här jävla matchen, som Norlin uttryckte det) såg Blåvitt inte precis ut att ha beslutat sig för att sluta nalla ur förlustkolumnen.

Sirius fick ta avslut och redan i sjätte minuten gjorde en omarkerad Matthews 1-0. Matchen var eländigt tråkig att titta på men Blåvitt hade en del boll samtidigt som Sirius hade de farligaste chanserna.

4-4-2 och långa bollar känner man väl igen från uppväxten men det är svårt att skörda frukt på den melodin år 2023. Men Askou har haft tre träningar på sig och då är det kanske mycket begärt att tro att han ska revolutionera spelet. För övrigt är det tydligt att Blåvitt har för många spelar som helt enkelt inte presterar tillräckligt bra fotboll under matchens första 45.

Båda lagen byter in nummer 20. Någon minut senare gjorde Sirius inbytte spelare mål. Suleiman stod fortsatt på noll strutar när matchen var slut.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det inte finns så mycket att sammanfatta efter den andra halvleken, men jag kan tyvärr konstatera att botten inte nåddes med en 0-1:a hemma mot Mjällby första helgen i juni.

Efter matchen krävdes spelare på tröjor och det är inte så att man behöver vara hjärnfysiker (för att citera en annan som det går ganska dåligt för) för att förstå frustrationen efter ännu en ickeinsats plockad från hyllan under bortskänkes mot hämtning. Milds avgång (det är nog inte rätt läge nu) krävdes och på sociala medier krävs avgångar till höger och vänster och Stigs värvningar har inte gått hem (frågan är om de alls gått ut) på något sätt.

Trondsen har fler röda på åtta matcher än vad Eriksson skrapat ihop på en karriär, Markovic håller uppenbarligen inte i Allsvenskan och Hagen ser ut att tänka på fjordar och att gå på tur snarare än att försöka vinna fotbollsmatcher. Abdullahi då? Han stegrar väl fortfarande träningen…

Det är svårt att lasta tränaren efter så kort tid, men att han litar så lite på unga spelare att han sätter en med fötterna begränsad mittback som högerback och Hagen och Trondsen ihop på ett innermittfält bestående av två spelare gör inte att jag biter sönder naglarna av spänning kring vad som komma skall. Om det här inte var en Sebastian Eriksson-match finns det inga sådana.

Nu bryter vi ihop och kommer igen på Örjans Vall.