Foto Emelie Hübner

Första maj, 05:30. Gustav Svensson-väder med allt vad det innebär: Regn från alla håll som piskar mot rutorna. Pirr i magen. Matchdag med allt vad det innebär: Nerver, spekulationer, uppdatera Twitter och lagom anspänning.

14:45. Inget regn men en regntung gräsmatta. Gustav Svensson går ut i omklädningsrummet till tonerna av en värmande klack och the Hives ur högtalarna. Han är tillbaka i startelvan, som vikarie(?) för en skadad Hausner.

När spelarna gick ut till uppvärmning fick de en uppmaning från Kommandobryggan: ”Visa stolthet för emblemet, ge ert allt och gå för seger”.

14:59. Marcus Berg skvätter vatten i handen och ger sig själv en serie rejäla örfilar. Att laget är laddat råder det inget som helst tvivel om. Det var för övrigt något extra att spelarna hade sina barn (ja, de som har barn då) med sig under inmarschen och när hur barnen Wendt skrek ut sin pappas efternamn när laget presenterades.

Kalley var tillbaka på Gamla Ullevi men i röd Peking-skrud.

Knappa minuten in visade Norlin prov på sin snabbhet efter en kommunikation mellan försvarare och målvakt som inte var av dyraste märke. Marcus Berg var het, Wendt var het och Hagen såg mycket spelsugen ut. Skulle det se likadant ut i följande 87 minuter, var ju frågan man ställde sig.

15:11 blir Sebastian Ohlsson Blåvitts första målskytt för säsongen. Pappa Wendt skriker ”in med bollen då!” till Emil Salomonsson som följer order och efter ett par försök når bollen slutligen Sebastian Ohlssons fötter efter en passning av Elias Hagen. Ett anfall där Blåvitt visade på såväl risktagande som tålamod avslutades således på bästa sätt och någon idéfattig Stahrefotboll såg man inte ett spår av.

Pigge Norlin var så laddad att han offrade liv och lem för att stoppa ett långt uppspel. Dessbättre slutade det bra den gången.

Spelarna, ackompanjerade av massivt tryck från klacken, klagar på domslut på ett sätt man inte varit bortskämd med. Lundin rasar över ett inkast, Seb smäller på enligt all rimlighet och Bångsbo körde över Nyman på ett sätt man inte riktigt sett honom smälla på under året.

I 29:e minuten sattes euforin på paus. En svag passning av Adam ledde till inkast som i sin tur ledde till en tilltrasslad situation och ett skott som han borde ha hanterat bättre och 1-1 var ett faktum den närmast överlägsna inledningen till trots.

Blåvitt gick till vila med sin bästa halvlek för säsongen i ryggen.

Sebastian Eriksson tog med sig formen från första in i andra och var millimeter från en assist när Berg inte fick till avslutet efter en fint slagen frispark i ett läge då alla trodde att Blåvitt skulle vänta på att lassa in ett tyngre artilleri i straffområdet.

Carléns nedtagning i 49:e förtjänar ett hedersomnämnande. Ja, Carléns insats över hela matchen. Vi ska nog vara glada att han plockades in och att han till slut fick spela på sin naturliga position.

Kuggarna ser ut att haka i för Blåvitt. Man vet vad medspelarna gör och var de är när man får bollen vilket möjliggör ett ganska snabbt spel. Samtidigt, för att försöka se nyktert på det hela, har man svårt att skapa riktigt heta chanser.

IFK Norrköping bet sig in i matchen strax efter att timman var spelad. Man fick med sig allt i frisparksväg och skapade visst tryck. Samtidigt har Blåvitt förtvivlat svårt att få domaren att blåsa frisparkar i den andra riktningen.

Matchen tappade struktur fullständigt och det började alltmer likna tolfte ronden i en boxningsmatch där två trötta boxare byter svingar med varandra. Glen spelade ut första kortet och tog av en krampande Kalley (obegripligt att han inte varnades idag) och satte in Kazemi. Lundin och Tengryd svarade med att sätta in Eman Markovic. Skulle släkten vara värst för Norrköping i kväll?

Markovic kom in, Ohlsson flyttade in centralt och Norlin flyttade ut till höger i och med bytet. Matchen tappade samtidigt viss frenesi efter bytena (vilket inte var helt dåligt för hjärtat).

Mot slutminuterna tog Blåvitt ut Emil Salomonsson och satte in Suleiman Abdullahi i ett sista försök att få behålla alla de tre poängen i Göteborg. Ohlsson tog högerbacken och Berg såg ut att få kampera ihop med ”Sulle”. I matchens 87:e minut var det nära att se ut som ett genidrag, men nyinbytte Abdullahis nick saknade dessvärre riktning.

Matchens lirare i Blåvitt blev Adam Carlén och det var rätt och riktigt. Slit och finess i en fin kombination.

Släkten blev inte värst men nog skulle Markovic avgjort med vad som hade blivit matchens sista spark?