Foto: Emelie Hübner

På sin plats hade väl varit att skriva något glatt för att avrunda året, men det blir svårt. Det är inget år att skriva hem om på särskilt många sätt. Påvert i resultatraden, inget vidare spel, få (ett gigantiskt undantag) talanger som slog igenom, en invärvad mittback som blev högerback och lite annat smått och gott.

Jag tror att den här texten fyller någon form av terapeutisk funktion. Inte minst för mig själv.

Blåvitt hade det tufft under våren och trots att man höll fler nollor med Sebastian Hausner på plan än utan honom var det ett evigt experimenterande för att se till att hålla honom borta från mittlåset. Slutligen gick flyttlasset och det var nog bäst för Hausner själv. För Blåvitt känns det som att man gjorde ett nerköp när man plockade in ersättare Bager som är både kortare och långsammare än den (inte så) galne företrädaren.

Det är lätt att sitta med facit, jag vet.

För övrigt var det ett evigt hattande med elvan. Ohlsson (slogs om exakt alla positioner), Hausner, Johansson, Salomonsson slogs om högerbacken och något tydligt förstaval föreföll inte finnas, innan Bager då. Mittbacken som plockades från den så kallade högre hyllan. Låt mig säga så här: Jag blir förvånad om han är ordinarie mittback 2025, eller om han gör det bra som högerback (inte bara defensivt). Men jag har naturligtvis gärna fel.

Sen var det lånen med option. Paulos plockades in och jag var, på goda grunder, säker på att han skulle bli en Blåvit spelare även under 2025. Ola Larsson var lika säker han. Optionen löstes ut och även Paulos såg till att lösas ut från Kamratgården. Nu sägs han vara klar för Hammarby i en affär värd 15 miljoner kronor.

Räddade Paulos allsvenskt kontrakt? Svårt att veta. Däremot fick han spela sig i form, se till att det inte fanns någon plats för DMK (min spekulation) eller förmågor som Kåhed och Carneil och sen försvinna som en löning när det blev skarpt läge. Blåvitt kammar alltså in noll här. Däremot kostade naturligtvis lånet och det ska bli intressant att se vad notan för lånet faktiskt blir om der går att urskönja vid nästa årsredovisning.

Nej, DMK hade kanske inte räddat oss 2024, men under Norrköpingshösten visade han prov på enorm kvalitet. Men såvitt jag vet ska Blåvitt spela fotboll även 2025 och 2026 och så vidare. Det ska även Abraham men i andra färger.

Pontus Dahlberg gick sönder och premiären närmade sig och Ola Larsson litade inte på Elis Bishesari och Adam Ingi Benediktsson (som gjort både stabila, habila och sämre insatser i Allsvenskan tidigare) som målvaktsuppsättning. Han plockade in Anders Kristiansen (har tydligen åkt till Göteborg för att uppleva atmosfären på GU tidigare i livet) som var helnöjd, men inte kanon mellan stolparna. Norrmännen var inte överdrivet svårflirtade utan tog pengarna och sprang. Ögonbryn höjdes från olika håll. Norrmannen var enligt rykten inte bra nog för allsvenskan.

Ett antal månader senare visade det sig att han var så svag att han inte skulle få mer än ett inhopp (det är en tuff bransch). Ola Larsson gjorde som han gjort i Mars och ringde Norge där han fick tag på en bra målvakt, från bänken i Molde. Den affären var nog lika dyr som nödvändig. Karlström checkade in och någon vecka senare checkade Elis ut från rehabrummet. Ytterligare något senare var Dahlberg redo för full fräs.

Vakta kassen fick Karlström göra resten av säsongen och på bänken sitter en av landets allra mest lovande målvaktstalanger. 19-åringen som varit en del av det svenska U19-landslaget sedan 2022. Det är en…intressant lösning. På 14 matcher släppte han 17 bollar och höll tre nollor. Elis hade ett liknande facit. När det kommer till räddningsprocent vinner Karlström förvisso på teknisk knockout. Räddade han Blåvitt från kval eller nedflyttning? Omöjligt att säga, men här får jag nog ändå säga att man antagligen värderade rätt när man ställde honom istället för Elis.

Gemensamt för Dahlberg, Kristiansen och Bishesari, däremot, var att de alls inte spelade match om de inte stod i Allsvenskan. Fyra målvakter på lönelistan, men bara en som fick möjlighet att utvecklas medelst matchspel och han var en inlånad norrman.

Det var såklart rätt att spela den bästa målvakten givet situationen. Precis som det var rätt att inte försöka få till en permanent övergång.

På tal om att spela med bästa laget. Nikolai Baden plockades in för att trycka ner Carlstrand ett pinnhål. Den galna vänsterfoten fick vi inte se mycket av men däremot stod han för en start borta mot BK Häcken som fick division 3-spelare att drömma om spel på en högre nivå.

Erlingmark plockades in, så även Kruse (har jag nämnt Bager än?) och Erlingmark är såklart något att bygga vidare på. Men hittar man en roll för Kruse? Är han ens bra nog för att lyfta Blåvitt? RPL kom även han in och gjorde det helt ok. Det känns som att man hade svårt att hitta ett sätt att använda hans styrkor på över större delar av matcherna. När han blixtrade till såg man potential.

Det är såklart också på sin plats hylla Malick Yalcouyé, Blåvitts överlägset bästa spelare under säsongen. Förde först tankarna till ”Hasse” men visade sig ha ett par nivåer till i sig. Bra jobbat av Olle Sultan.

Det är ett ihåligt truppbygge inför 2025 och Stiller (eller vem det nu blir) får jobba hårt under vintern. För övrigt tycker jag att Stiller ska behålla rollen med Wendt som assisterande. Lokal förankring in och Legoknektar från Stockholm ut. Det tror jag på.

Jag väljer också att hoppas på att firma Billborn och Björklund är rätt för att få ordning på torpet.

Det här är nog den rörigaste text jag skrivit. Kanske även den gnälligaste, men så fick det bli.

Några spådomar eller önskningar inför 2025…

…årets genombrott 1: Lucas Kåhed får sitt andra genombrott och petar bort Kruse eller RPL från mittfältet och ser till att Mucolli får spela högre upp eller längre ut på planen.

…årets formation: 433 och högt tempo gärna med ytterbackar som forsar fram.

…årets genombrott 2: Abundance Salaou önskar man ju allt gott. Han gjorde det bra i Utsikten och kan tampas om många olika positioner.

…årets rubrik: EFTER VÅRENS SUCCÉ Billborn: vi får revidera målen vi satt upp.

…årets tweet: Fan vad gött de e. Ha det gott. Glenn

…årets genombrott 3: Carneil slår äntligen igenom på riktigt och RPL får kämpa för sin plats.

…årets önsketänkande: Linus Carlstrand gör tio mål och börjar prata om Nederländerna.

…årets rubrik 2: Det är den största talangen jag någonsin sett. Marcus Berg lyrisk över senaste nyförvärvet.

…årets konsert: Det ska bli fint att se Thåström.

…årets bok: ruggigt peppad på Silvia Avallones ”En vänskap”.

…årets sportchef: Hannes Stiller med uppbackning av assisterande sportchef Oscar Wendt.

Gott nytt!