Foto: Emelie Hübner

Vi är nog alla överens om att vi återigen vill se Blåvitt som ett lag som år efter år befinner sig i toppen av Allsvenskan och tar sig till Europatävlingar. Många vill att det ska gå fort. Vi har många supportrar och skulle kanske kunna kraftsamla, kämpa och satsa så hårt att vi tar oss dit inom en snar framtid? Är det bara mer resultatfokus, vinnare och kravställare som saknas eller är det något annat?

Om vi backar, inte allt för långt, till November 2022 så stängde Blåvitt en Allsvensk säsong på plats nummer åtta. Vi hade tagit en hemmaseger mot ett otroligt formsvagt MFF, krigat oss till en uddamålsvinst i en match mot AIK med extremt låg teknisk kvalité från båda lagen och gjort en bra prestation mot Värnamo i en för båda lagen betydelselös match. Vi hade även i färskt minne hur Häcken lekte hem ett SM-guld på vår hemmaborg och hur Degerfors kontrade ihjäl oss på sin. Det var högt och lågt men en röd tråd genom det hela var att vi fick ingenting tack vare fint spel eller taktisk briljans. Vi kämpade och sprang och ibland funkade det och ibland inte. Det hände faktiskt att vi spelade en fin fotboll i ett fåtal matcher men ofta fick vi inte resultaten med oss och då justerade man bort det fina spelet (alternativt gjorde sig av med nyckelspelarna). När man tittar på hela säsongen så låg vi i botten när det gäller flera konstruktiva nyckeltal som bollinnehav och precisa passningar. Tillsammans med oss där nere låg idel bottenlag, bl.a. de lag som åkte ur samt de som spelar i botten i år och nåt tillfälligt krislag. Vi som såg matcherna fick ofta se ett centralt Blåvitt tvåmannamittfält som blev både överkört och uppätet av motståndarnas mer befolkade dito. Vi såg en spelide där den långa passningen från Hahn till Sana och efter hans utträde Berg var att av våra främsta anfallsvapen.

Snacket från den sportsliga ledningen efter säsongen handlade dock inte om bristerna i vårt spelsätt. Den handlade snarare om att vi hade haft chansen att ta oss upp i toppstriden men inte lyckades i diverse nyckelmatcher. Min känsla är att man gjorde analysen att det berodde på bristande vinnarmentalitet och hade vi bara kämpat lite hårdare så hade vi nosat på europaplatserna. Vi fick också från ordförande, klubbchef och tränare höra ganska tydliga uttalanden om årets ambitioner. Vi skulle ta nästa steg, vi ska tillbaka dit vi hör hemma och i år gäller det att “få träff” för då kommer vi kunna gå hela vägen. Man kände fortsatt förtroende för huvudtränaren och värvade friskt för mer pengar än vi gjort på mycket länge. Resten är historia. Tränaren sparkades rekordnära seriestarten efter en horribel försäsong där vi bl.a. blev utspelade av GAIS. Ungefär ett halvår senare ligger vi på plats 15 och har spelat in 8 poäng på 14 matcher.

Jag upplever vår självbild som ett enormt ok som gör det nästintill omöjligt att ta rätt beslut. Vi är en “vinnarklubb” och en “storklubb” och vi ska ta oss tillbaka till toppen genom att vinna. Säger man att det krävs pengar för att vinna i dagens fotboll så hävdas det att vinner man bara matcherna så kommer pengarna. Hävdar man att många framgångsrika lag idag fokuserar på prestation före resultat så får man svaret att xG vinner inga SM-guld. Ser man att spelarna står handfallna på planen och helt saknar verktyg när motståndarna gång efter gång överlistar oss taktiskt så skriks det att spelarna ska ge allt och kämpa mer. Man skriker på svaga psyken och kräver mental hjälp för att ge spelarna självförtroende som om det är något man kan tvinga fram om man bara vill det tillräckligt mycket.

Det är så otroligt många i och runt IFK Göteborg som har denna inställningen. Man vill att vi värvar spelare från stora ligor snarare än spelare med rätt egenskaper. Detta med att ha spelat i stora ligor är en så stark vilja att det inte verkar spela någon roll om att de stora ligorna ligger flera år tillbaka i tiden och att spelaren i fråga ibland inte spelat på år och dar eller kommer med allvarliga hälsoproblem. Det värsta med detta kravet är att man med den inställningen värvar spelare som passerat sin toppnivå och successivt blir sämre hos oss istället för såna som har sina bästa prestationer framför sig. Vissa egenskaper som bolltrygghet verkar värderas oerhört lågt när man ser vilka spelare som får förtroende och vilka som skeppas iväg. Denna självbild är ett virus på IFK Göteborg. Nya företrädare uppskattas när de uttrycker sig i linje med självbilden och avsteg från den bemöts inte sällan med “är det detta IFK Göteborg har blivit”. Ett krav man hör ibland är att personer ska “veta hur man vinner”. Det är otroligt svårt för människor med nya ideér att få gehör för dem i organisationer med en stark kultur (eller DNA som man brukar säga i fotbollssammanhang). Sitter man i möte med fem andra och har en åsikt som övriga inte håller med om tystnar man snabbt. Inte för att de andra mobbar en eller för att man inte tillåts säga vad man tycker utan snarare för att konsensus är så stark och det är få människor som klarar av att gå emot konsensus. Detta har visats i psykologiska experiment där man tom kan få människor att svara fel på enkla mattetal för att resten av klassen låtsas att ett annat svar än det självklara är rätt. Jag vet givetvis inte hur det är uppe på KG men gissningsvis fungerar det likadant där.

Vad borde vi då gjort? Det är lätt att vara efterklok och ingen kan veta vad ett alternativt handlande hade lett till men jag ska skriva hur jag önskar att Blåvitts ledning resonerade i höstas (eller egentligen för en herrans massa år sedan).. Det man kan säga är att det iaf knappast hade gått sämre resultatmässigt.

1. Man borde insett att placeringen 2022 var en överprestation (och inte en underprestation som man fick intrycket av var åsikten). Vi spelade faktiskt en i många stunder rent usel fotboll som rent statistiskt inte leder till framgång om man betraktar den information som finns från all annan fotboll som spelas i världen. Givetvis kan lag hitta sin egna speciella stil och nå framgångar med den men att tro att det är just det vi ska göra är att chansa på att man slår oddsen. Att försöka slå oddsen fungerar oftast inte varken på kort men framförallt inte på lång sikt.
2. Vi borde sett oss i spegeln och erkänt att storklubben Blåvitt finns inte längre. Vi är i ett segment av fotbollssverige där lag som Elfsborg, Norrköping, Häcken men även kanske Kalmar och Mjällby befinner sig i. Vi är inga smålag men vi är inte heller toppsegmentet av Sveriges fotbollsklubbar (det är otroligt viktigt att vi internt inser detta som man redan är överens om utanför den blåvita sfären). Rent publik- och intressemässigt har vi ett försprång mot de andra i detta segment och en potential som, om vi gör rätt saker, kan göra oss till en storklubb igen. Vi har dock en arena som gör att vi inte kan kapitalisera fullt ut på publikintresset så vi måste göra rätt saker på andra fronter precis som dessa lag gör. Dessa lag gör när det går bra för dem några saker rätt:
   
   a) De spelar en fotboll som attraherar, framförallt unga, spelare. Det innebär att spelare på väg ut i en proffskarriär ser att de dels kommer få speltid men också att fotbollen man spelar kommer att visa dem från deras bästa sida och genererar ett intresse från utländska klubbar som hellre letar bolltrillare än slitvargar.
   
   b) De har tålamod och försöker inte spela enkelt för att ta snabba poäng. De har en spelidé som de tror på och faller tillbaka på även när det går dåligt. Ofta när man fortsätter tro på det man gör så lossnar det tillslut och då har man ett starkt fundament att bygga vidare från. Man ser också att när det lossnar för dessa lag går det ofta ganska snabbt för dem att ta sig uppåt. Börjar man däremot darra på manschetten så tar man bort all tro på spelsystemet samt tryggheten och förutsägbarheten för spelarna. Dessutom innebär hattande med spelsystem att värvningar blir betydligt svårare då man inte riktigt vet vilka egenskaper man söker och att vissa egenskaper som man betalade dyrt för före säsongen helt plötsligt inte behövs längre.
   
   c) De fokuserar på att värva smart och utveckla spelare som de kan sälja vidare. Det finns ingen genväg runt ekonomin om man vill vara ett långsiktigt topplag. Vill vi vara exempelvis top 3 över tid måste vi vara topp 3 i ekonomiligan över tid. För klubbarna i vår situation är publiken inte vägen till rikedom. Där är det istället transfers och Europaspel som är vägarna. Eftersom ekonomin leder till framgångar och motsatsen är mycket mindre sannolik så är det transfers som vi ska satsa på. Vilket leder till nästa punkt.
3. Vi borde insett att vi måste bli bland de absolut bästa i landet på transfers och göra alla nödvändiga åtgärder för att bli det. Detta innebär att justera resultatmässig målsättning, spelsätt, truppstrategi och värvningsstrategi. Den sportsliga målsättningen ska vara att komma nånstans i mitten av tabellen vilket kommer påverka värvningarna och kravbild. Istället för att värva en skadad spelare som skulle varit topp i allsvenskan när han var som bäst för några år sedan så ska vi värva en spelare som ännu inte nått sin topp. Det ska inte läggas tid på att “spela igång” bra spelare utan att utveckla talangfulla spelare. Spelarmässigt ska äldre spelare spela för att de är en direkt tillgång till laget. Att spela igång äldre spelare utan försäljningspotential ska aldrig gå före att ge unga spelare speltid för att utvecklas. Vi ska ha en tydlig idé som vi värvar unga och gärna okända spelare till. Den ska innebära att de största talangerna kommer till sin rätt och inte bygga på att vi till varje pris ska ta poäng. Dels funkar inte “spela enkelt för att ta poäng” och dels är det inte utvecklande. Unga spelare ska veta att om man går till IFK Göteborg så är chansen att lyckas i sin fotbollskarriär större än hos de flesta andra lag (idag gäller motsatsen och i princip lyckas främst akademispelarna hos oss).
4. När förutsättningar i form av ett tydligt spelsätt och en stabil ekonomisk position är på plats är det dags att börja gå för toppen igen. kanske tar det tre år, kanske tio. Oavsett om man hatar tålamod så är tålamod den snabbaste vägen till framgång. Något annat är att ekvivalent med att tro att det är lättare att bli rik på trisslotter än gå den långa vägen med att skaffa en utbildning och ett bra jobb.
5. Att byta ut alla spelare och ledare som inte passar in i den långsiktiga strategin oavsett vad deras namn är och vad de gjort tidigare för klubben. Om en ledare inte kan förlika sig med tanken att vi inte ska fokusera på resultat och toppen så är han tyvärr inte rätt ledare i IFK Göteborg. Genvägar blir ofta senvägar och att göra rätt saker och låta det ta den tid det tar tror jag som sagt är en mycket snabbare väg till toppen än återkommande chanssatsningar som misslyckas och tvingar en att börja om.

I vårt prekära läge är det svårt att tänka långsiktigt och kanske bör man just nu spela enkelt och värva någon gammal dyr striker för att rädda kontraktet. Den ekonomiska smäll som en degradering innebär är trots allt avsevärd. Detta är för vår allsvenska överlevnad. Det är aldrig rätt väg att göra på samma sätt för att nå toppen igen. Det kommer inte fungera. Dock hoppas jag att den nödvändiga justeringen av självbild och strategi kommer att ske efter säsongen oavsett hur det slutar. Det vore sorgligt om det ska krävas en degradering för att detta ska ske.

Det här var en gästkrönika och åsikterna och tankarna är skribentens egna. Är du intresserad av att publiceras på kamratpodden.se? Maila kamratpodden@gmail.com!