Foto: Emelie Hübner

Senast Blåvitt vann två raka tävlingsmatcher påbörjades sviten den 28 augusti och fullbordades den femte september. Sirius, Torns IF och Mjällby fick vika in kepsen hösten 2022. Stahres höst var inte jättestark och resultaten i cupen var inte precis något att ta med i CV:t. Så, skulle IFK Göteborg mäkta med en andra raka seger mot hårfagre (på senare dar) Mellbergs BP eller skulle de för första gången lyckas vinna fyra raka i Allsvenskan?

Nej, inga segersviter förlängdes i en rätt sömnig match i Bromma.

Under första halvlek har Blåvitt under vissa perioder ett gott kortpassningsspel som ibland kombinerades med lite längre bollar. Dessvärre gick rullandet lite för långsamt och när BP satte en högre press blev det plågsamt slarvigt i Blåvita led.

Carlén som varit så fin tappade boll, Eriksson hittade inte rätt med annat än enkla passningar och Marcus Berg spelade mest felvänd, bortsett från när han borde gått på avslut istället för att söka Hagen.

Norlin ropade på straff och det utbrottet gick inte av för hackor. Baserat på repriser såg det ut som att han hade rätt, men han var nog farligt nära ett gult kort när han gick till våldsam attack mot plasten i Bromma.

Bångsbo, som verkligen hittat rätt bredvid Gustav Svensson, borde gjort det bättre när han nickavslutade från nära håll. Kollega Svensson hade det lite tuffare med riktningen på fötterna istället och BP kom till några riktigt heta chanser.

Dahlberg var tillbaka mellan stolparna och tog det han skulle. Han har lite att arbeta med när det kommer till spelet med fötterna. Maskade under andra halvlek. Var hans lagkamrater så trötta att man var nöjda med en pinne?

Det fina, snabba spelet från förra matchen var som bortblåst och Emil Salomonsson och Sebastian Ohlsson förse närmast tankarna till Samuel Beckett. Man hoppads slippa en lång väntan på något som inte dyker upp till andra akten.

Foto: Emelie Hübner

Blåvitt kom till spel i andra halvlek utan Sebastian Eriksson men med Anders Trondsen. Vettigt av tränarna att hitta på något i paus och givet hur bänken ser ut var det här ett av de rimligare besluten de kunde fatta.

Allt var inte nattsvart första 60, trots att insatsen var slätstruken. Bångsbo hittar ofta Bergs fötter och Trondsen var nära att nå fram med någon boll mot Markovic som kom in istället för en för dagen underkänd (och frustrerad?) Norlin.

Blåvitt hotar, som det så fint heter, sällan med sitt passningsspel. Man spelar runt och runt och Trondsen försöker sig på sköna instick men i övrigt händer inte mycket. Hagen lyckades inte konservera formen från matchen mot Degerfors och när klockan kämpat sig över 70 ska Blåvitt vara glada att man fortfarande har 0-0.

LG:s pojk byttes in och fick ett riktigt drömläge att sätta sitt första mål i Allsvenskan efter en fin passning från Markovic. Dessvärre smet skottet över och så mycket mer delaktig var han inte i matchen.

Två tuffa matcher på kort tid följdes av en match på Grimstas konstgräs och det låter säkert som en undanflykt men Blåvitts spelare såg faktiskt trötta ut matchen igenom, med undantag för Svensson och Bångsbo som stod för goda insatser. Emil Salomonsson hittade lite mer rätt i andra och Seb O var tämligen osynlig matchen igenom.

Låt oss hoppas att nästa segersvit inleds redan om en vecka, på nationalarenan mot AIK från Solna.