Foto: Emelie Hübner

Sol, lördag, lapp på luckan, friska ben (bortsett från kapten Berg då) efter lång vila och en förmodad bibehållen god form. Dessutom skulle Astrit Selmani begå allsvensk startdebut för IFK Göteborg.

Foto: Emelie Hübner

Astrits startdebut började inte precis lovande (det är inte svårt att se bra ut i inhopp, sägs det) och Mucolli, som gått på vatten i veckor såg ut att trampa igenom ytan. Han var bra (såklart) men inte på den otroligt höga nivå vi vant oss vid. Santos vann någon löpduell men i övrigt fick han inte ut så mycket.

Kåhed dribblade, passade, vann boll och såg ut att ta tagit ytterligare kliv. Hausner och Svensson var det där ramstarka mittlåset och på högerkanten tog sig Emil fram men något Salomonsson-inlägg fick vi knappt se under första akten. Lava vann dueller och spelade sånär fram Mucolli till ett ledningsmål och så såg det ut för det mesta. Man nådde inte hela vägen fram, riktigt.

Blåvitt såg bäst ut under inledningen. BP såg bäst ut under fortsättningen av första halvlek. Det var, allt sammantaget, en match som jag kanske inte kommer nyttja Blåvitt+ (ser ut som en app som kan bli briljant på sikt) för att se om.

Andra halvlek rullade igång och den var…rätt tråkig. BP hade någon chans. Blåvitt hade inte någon chans. Men, BP spelar med stort mod (eller naivitet), som det brukar heta, och Astrit fick chansen att sätta press på BP:s supertalang till målvakt varpå den senare tvingades till en kapning modell ful.

Foto: Emelie Hübner

Astrit sprang efter bollen. Det såg först ut som att han ville ta den, men sen såg det ut som att han ville hålla bollen ifrån en mycket sugen Thomas Santos. Sidklev gjorde sig stor, skulle skrämma straffskytt Mucolli. Mucolli slutade plaska i vattnet och gick återigen på ytan av det och svarade med att chippa in 1-0 till IFK Göteborg. En chip, vid 0-0 efter styva 60 spelade, i det läge IFK Göteborg befinner sig. Det självförtroendet är det inget fel på.

När det var färdigspelat för Selmani (kramp, arbetsinsatsen var det inget fel på) fick Vilmer Thyrén komma in och det säger nog mer om Suleiman Abdullahis plats i rangordningen än om Thyréns. Thyrén är dessutom mittfältare.

För övrigt fick Carneil komma in istället för Kåhed och det känns som att varje minut är värdefull för Husein som har en bra bit kvar till klassen vi vant oss vid. Dessvärre är det alltid Kåhed som får stryka på foten när det vankas byte.

Jag vågar påstå att kontraktet är i det närmsta säkrat nu. Dessutom vann Sirius borta i Varberg och jag tror att man skulle behöva Arbnor Mucollis lynne för att som AIK:are se fram emot måndagens match mot Degerfors.