Foto: Emelie Hübner

Tandläkarväder och Allsvensk återstart. Avspark klockan 15:00 i sommarstädernas sommarstad (enligt vissa) och lagom tills dess hade regnet avtagit, men planen var fortsatt rejält hal, vilket inte minst Gustaf Norlin fick erfara vid flertalet tillfällen. Carlén, Gustav Svensson och Sebastian Eriksson såg ut att trivas mer än Elias Hagen som nästan såg ointresserad ut stundtals.

Lagom till kaffet bjöds vi på dagens första överraskning: Eman Markovic var inte uttagen till matchen, inte ens som en av 21 spelare som fick åka med bussen till Halmstad. Med på bussen var däremot halva akademin, vilket var glädjande (men håller alla unga killar för Allsvenskan), men antagligen mindre glädjande för Markovic. Är han på väg bort, tro?

Nåväl.

Blåvitt inledde som så många gånger förr bäst med energi och frenesi. Försvarsspelet satt som smockan Hausner fick i ansiktet tidigt under första akten. Blåvitt tog sig till halvfarliga chanser och i paus pratade Jens om att de behöver spela snabbare för att komma till hetare chanser. Det jag kan säga från min position i TV-soffan (vad är väl en bal på slottet…?) är att Blåvitt, inte minst genom Sebastian Eriksson, ville framåt. Halmstad kämpade sig in i matchen och kanske var det de som var närmast att ta ledningen.

Blåvitt vänder och vrider, försöker få rörelse i Halmstads försvar. Innan Elias Hagens skott som satt i båda stolparna innan bollen studsade ut satte nämnde Hagen själv ut en boll på Oscar Wendt som i sin tur hittade Sebastian Eriksson varpå han slog ut en fin boll mot Hausner. Två kantbyten inom loppet av sekunder och Blåvitt hade kommit till sin hetaste chans för dagen.

Efter den situationen var det färdigspelat för Sebastian Eriksson och dags för Kåhed att på riktigt spela fotboll i Allsvenskan. Mycket roligt med tanke på hur mycket han kämpat med skador de senaste åren. Han visade dessutom prov på fin beslutsamhet när han tätt inpå inhoppet bjöd på en riktig delikatess till mottagning innan han prickade stolpen och nu såg det ut som att goda råd kunde vara dyra för hemmalaget.

Askou fortsatte simma mot strömmen när han redan i 66:e bytte in både Alai och Salaou. Ett effektivt sätt att behålla energin och frenessin.

Marcus Berg är delaktig i mycket, men nog saknar han lite skärpa eller flyt eller båda delar. Redan i den 75:e minuten hade Askou bytt färdigt för dagen och då var det dags att tacka Marcus Berg och välkomna Suleiman Abdullahi.

Vad skulle han hinna ställa till med under matchens sista kvart?

En del visade det sig. Men inte tillräckligt för att Blåvitt skulle få med sig mer än en poäng. En poäng är bättre än ingen, men segrarna behöver komma i strid ström nu och med den här prestationen visar man att man är ett bättre lag än innan uppehållet.