Foto: Emelie Hübner

Äntligen fredag och inte vilken fredag som helst. Efter en intensiv start på 2023 med mycket på jobbet, mycket matcher och cuper med Landvetter IF och ett pågående husprojekt så var denna fredag en extra speciell dag då det var dags för semester

Jag tillsammans med endast en kollega på kontoret surrade över en kaffe att vädret blir bra till helgen och att det blir sämre väder nästa vecka.

Jag har bestämt mig sen tidigare att sluta vid lunch för att och att jag under frukostrasten skulle läsa på detaljer då jag rattar programledarskapet i dagens avsnitt då Daniel kastat in handduken pga en känning.

Dagen är stressig, ärenden dyker upp som ska lösas. Planen att glida igenom fredagen håller inte. Min plan att läsa detaljerna faller. Stressen tilltar. Klockan är 12:00, GPS:sen säger 22 min till KG och vi har i konferensrummet från kl 12:45 för att göra i ordning utrustning. Intervjun med Gustaf Norlin börjar 13:00.

Jag sveper en sista kaffe. Önskar Hans en trevlig semester. Kontaktar mina anställda som är på plats i Mariestad och önskar även dem en trevlig semester. Ringer min fru och meddelar att jag är ej anträffbar innan 14:30. Lovat att hämta sonen kl 16:00 från förskolan. Inga problem. En löprunda efter podden blir perfekt tänker jag. Måste jobba ner vikten och jag har haft ett bra flow på spåret nu utan gubbvad.

Christian Olsson ringer när jag är i bilen:

• Va fan är det [bokningen] från 12:45? Jag är sen!

Olsson är alltid på plats i sista minuten men han cyklar från Tynnered. Han är inte klok! Lugnar honom att jag löser tekniken. Vi ses på KG. Vet att han cyklar som en dåre och kommer alltid i tid några minuter innan vi ska börja.

Klockan är 12:30 och jag är framme vid Kamratgården. Ställer mig på en ledig plats under ett träd. Svär åt mig själv att det ska man inte göra nu under värmen. Träd svettas och det blir stök på lacken men jag orkar inte leta annan ledig plats då det är knökat med bilar.

Hör nattklubbsmusik på högsta volym från gymmet. Spelare kör för fullt. Kommunikationschef Marcus Modeer kommer ut från KG och frågar om jag ska ha en kaffe. Har redan druckit för många idag men som koffeinmissbrukare tackar jag ja. Marcus gör mig sällskap och vi snackar husbygge där jag får kloka råd att bara hålla med när det kommer till inrede. Jag är praktiskt taget färgblind så det är kloka råd. Vi kollar agendan en gång. Mackan nöjd, jag nöjd.

Stig Thorbjörnsen greppar tag i min nacke. Chefscouten vill ha hjälp. Han har en skada på lacken. Jag bytte karriär januari 2022 och lämnade bilvårdsindustrin men gillar den fortsatt. Brist på tid gör dock att jag polerar allt för sällan numera. Han vill att vi ska titta på en repa han stör sig på. Frågar först vad fan han gör i Sverige? Ut och leta talang, säger jag. Stig garvar, vi går till bilen. Jag spelar på en röd, sliten bil med lacksläpp.

• Är det där din bil Stig? Ser för jävligt ut!
• Nej nej det är säkert Alais

Vi kommer fram till Stigs bil. Stökiga små runda repor. Sett den typen av repor förr. Noterar två som är djupa, visar med nageln till Stig vad som kan lösas och vad som är stök. Vi kommer överens om att ses under min semester. Jag ska polera. Han ska tjöta.

Vi går tillbaka till Kamratgården. Christian Olsson ringer. Han låter stressad.

• Jag blir några minuter sen.
• Ta det lugnt, säger Marcus.
• Ingen stress, säger Stig
• Stressa som fan! Säger jag och lägger på.

Direktör Håkan Mild kommer ut med hunden.

• Tjena tjena, är du på plats idag?
• Japp börjar min semester på KG
• Som det ska vara, Svarar Mild.

Håkan Mild har lätta steg idag. Det lyser om direktörn. Jag pekar på Stig som snällt bär min datorväska att det klär chefscouten. Håkan flinar och önskar en trevlig helg.

Jag är inne i konferensrummet. Spelare är på plats i lunchrummet utanför. Tekniske direktörn tjötar och det går inte att missa honom. Den grova Stockholmsdialekten är tydlig. Han sitter med Stiller och Stig.

Jag tar en kopp kaffe. Noterar ny maskin på plats. Blir nyfiken. Går in i konferensrummet och börjar regga utrustning. Christian Olsson kommer med luggen och säger hej. Har med sig två St:Pauli halsdukar. Mitt humör ändras snabbt. Jag tar en kaffe för att lugna nerverna.

Kl är 13:00. Norlin är lite sen. Han är på gymmet. Jag och Christian är installerade. Tekniske direktörn Ola kommer in och säger hej. Det är bestämdhet i handslaget. Pondus och respekt! Han lämnar och pratar om en tv han vill köpa med Trondsen. Allt under 45 tum är ingen tv hör jag.

Nye chefstränaren Jens kommer in och säger hej. Leendet och hur han möter blicken ger en energiboost. Han välkomnar oss. Jag berömmer svenskan. Vi börjar prata om Horsens, jag nämner den trevliga grillbuffen Scandic Horsens har på somrarna. Jens tittar på mig och berättar att han bodde aldrig i Horsens och det kan man egentligen förstå. En håla! Ali Gerba spelade där för övrigt.

Christian Olsson pratar öl med Jens. Nämner Änglabryggeriet. Jens blir glad av att höra att det görs premiumöl. Han berättar om tiden i Färöarna och att klubben hade en fin öl. Jag kommer inte ihåg namnet tyvärr. Jens önskar oss en trevlig dag och vi detsamma. Bilden av den hårde arge dansken förkastas, vi möttes av en lugn och trygg tränare som andas optimism.

Marcus Modeer tjötar. Vi snackar lugg och om tiden två av oss hade lugg. Olsson sitter tyst.

Vi tar en kaffe. Norlin äter lunch. Säger hej och frågar om vi ska köra. Ingen stress säger vi. Ät färdigt och kom sen, säger vi till honom vid kaffemaskinen.

• Hallå grabbar! Hörs det Filip Ambroz dyker upp vid kaffet. Glad som alltid. Jag berömmer utstyrseln. Vinröd Adidas klädsel dagen till ära. Grabben blir bara mer och mer Balkan. Min grabb!

Vi sätter oss i konferensrummet och snackar lugg igen med Marcus. Han visar en bild när han hade lugg. Gustaf Norlin kommer in efter 5 minuter. Han drämmer snusdosan på bordet och säger hej. Han hoppar in i luggsnacket direkt och bromancen som uppstår mellan honom och Olsson är ett faktum. Jag och Marcus var på väg att lämna. Saknade Jens där. Bra frisyr!

Norlin studsar, glad att vara på plats. Vi har träffat spelare förr, nervösa och nyfikna. Norlin han är grabben från schlätta som direkt frågar om han sitter bra vid micken.

Norlin klämmer en snus. Olsson tittar på mig och trycker på rec. Avsnittet är igång.

Genom avsnittet märker jag att mitt fokus sviktar. Semestern och tröttheten efter en intensiv vår gör sig påmind. Olsson är on fire, Norlin är on fire. Gästen tar för sig, gästen trivs. Jag andas ut. Vi har ett flow. Norlin pratar om att ta dagen som den är, jag fastnar. Hur kan man hantera motgångar om man inte har långsiktiga mål? Hur hamnar man inte i svarta hålet om man tänker nuet och med tanke på hur klubben presterar idag? Norlin svarar och gör det bra. Norlin svarar på allt och gör det bra. Det är från hjärtat, det är äkta. Hela kroppsspråket är ärligt, tydligt och varmt. Han älskar IFK Göteborg.

Min favoritdel i avsnitten vi gör är lyssnarfrågorna och idag var det extra kul. Norlin gillade frågorna med även om vissa var lite mer kritiska och väldigt raka men dessa ska ställas med.

Vi rundar av, jag säger 2-0 mot Varberg och Norlin gör båda. Norlin köper det mer än gärna. Vi stänger av maskinen. Norlin tar en snus och tycker detta var riktigt kul! Vi kallar hit Marcus Modeer som undrar hur avsnittet gick.

• Jag är klar för Poznan! Norlin garvar högt!
• Jaha! Svarade Marcus

Vi lämnar konferensrummet. Jag ser att klockan är 15. Jag ska hämta sonen kl 16. Fått en inköpslista till kvällens tacos. Tar 35 min att köra till Landvetter. Jag måste dock springa i skogen. Måste rensa skallen så jag är nollställd till kvällen. Ungarna är trötta på att höra mig prata om podd. Jag byter om, springer en snabb och stökig 25 minutersrunda. Pulsen är hög men det kan bero på all kaffe.

Hoppar in i bilen svettig och med en arom från Solna. Hämtar sonen, han har spelat minecraft och pratar om saker jag inte fattar ett dugg av. Jag börjar bli gammal. Jag köper tacos. Tar helg, tar semester. Gothia Cup snart med Landvetter IF. Jag börjar det jobbet denna helg.

Avsnitt 32 med Gustaf Norlin finns på Spotify och andra poddspelare.

Tack för att ni lyssnar

Antonijo