Foto: Emelie Hübner

Emil säger: tack. Jag säger: det är vi som ska tacka. Tack för över 20,000 minuter Allsvensk fotboll för IFK Göteborg.

Det finns något orent i att Emil antagligen inte avslutar sin framgångsrika karriär i Blåvitt och att vi aldrig fick chansen att tacka av honom. Samtidigt slår mig tanken att det är precis så det ska vara: IFK Göteborg fick låna honom under de år han var som allra bäst, när han hade som mest att ge. Det passar bra att han jagar speltid längs E6:an. Det unnar jag honom.

Det är dessutom on brand att han har förståelse för att det är dags att föryngra, att det inte längre finns någon plats för fotbollsspelaren Emil Salomonsson i Kamratgårdens omklädningsrum (personen Emil Salomonsson hade kunnat ha ett livstidskontrakt).

Jag har såklart många fina fotbollsminnen av Emil Salomonsson, där avtackningen i Örebro nog ändå smäller högst. Emils tårar och de blandade känslorna inför ett så otroligt välförtjänt Japanäventyr. Som jag unnade honom den flytten, trots att det bästa för Blåvitt hade varit att ha honom kvar.

Jag har personliga minnen av Emil också. En intervju över Zoom med ett syskonkrig i bakgrunden. Jag minns att jag tänkte att han kommer ha stängt ner samtalet när jag skulle gå tillbaka till skärmen efter att ha avstyrt ett bråk. Han satt kvar, och visade exakt noll irritation, även om han såklart måste undrat vad jag höll på med.

Alla de gånger han stannat längst av alla efter svidande förluster. Tänker inte minst på derbyförlusten i Tom Amos startdebut. Alla tårar, alla leenden, alla löpningar.

Jag minns en gång på gymmet när ett bekant ansikte med japanska träningskläder körde chins som om han vore David Goggins. Jag sa att jag var imponerad och att jag inte ens hade klarat hälften så många. ”Jag är ganska lätt”, svarade han. Han berättade också om hungern inför att återigen få möjligheten att representera IFK Göteborg och att han inte var hemma för att sitta på bänken, men att han skulle acceptera om så blev fallet.

Det var inte han som fick äran att representera Blåvitt. Det var Blåvitt som fick äran att representeras av Emil.

Så, Emil, tack, grattis och lycka till!