Foto: Emelie Hübner

Det är märkligt det där med tid. Å ena sidan känns det som att åren tuffar på i ganska sakta gemak. Man går till jobbet, fixar med sitt och åren går. Å andra sidan känns det som att det var ganska nyss Marcus Berg var med och vann Blåvitts senaste SM-Guld. Nu har han gjort sitt sista mål för IFK Göteborg.

Beskedet som kommunicerades strax efter lunchtid idag var lika tråkigt som väntat. Marcus Berg har spelat sin sista fotbollsmatch. Jag lider med honom, laget, föreningen, supportrarna. Jag gläds åt honom för hans fina karriär.

Jag kommer inte ge mig på att sammanfatta hans gärning, varken ute i den stora världen eller ens hans betydelse för IFK Göteborg. Det är för stort, han har gjort för mycket och betytt allt för Blåvitt, för landslaget och för en hel del andra lag.

Foto: Emelie Hübner

Han är en enkel man i en konstig fotbollsvärld. Divalaterna (tänker främst på hemsidan här) la han tidigt åt sidan. Han har pratat om att det kan vara tufft att vara fotbollsspelare när det inte flyter på. Han har pratat om att det inte är ok att förlora mot den eller den motståndaren och jag har trott på varenda ord. Han har stått i den mixade zonen och svarat på frågor efter tunga förluster, fruktansvärda missar och efter fina segrar och han har alltid varit lika trevlig och representerat Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg på bästa tänkbara sätt.

Han gav slitet i skymundan ett ansikte. Han blev mästare i förstatouch och i straffområdet var det ingen som slog honom på fingrarna i Allsvenskan, ja, det är inte många i landslaget som kunnat mäta sig med honom heller, för den delen. I Allsvenskan ska han enligt ryktet inte ens ha kommit i närheten av sin kapacitet och då var han ändå seriens absolut starkast lysande stjärna.

Man behöver inte vara hjärnfysiker, som hans gamla landslagskompis uttryckte det, för att förstå hur mycket Marcus Berg betytt för Blåvitt. Att avsluta med två mål i ett derby är få förunnat, att han dessutom gjorde föreningens 4000:e mål känns rätt. Det är en milstolpe värdig de riktigt stora.

Foto: Emelie Hübner

Han gav Askous bygge något att tro på, han räddade jobbet åt Stahre och han räddade livet på IFK Göteborg. När allt kommer omkring, när allt sammanfattas är det knappt ens överord. Han stod när de andra föll, han beväpnade sig med vingar och silkeslena fötter och blev ängeln vi så länge väntade på, om än på en annan sida tabellen. Han gav allt så länge det var fysiskt möjligt att spela, så länge ryggen höll.

Marcus Berg kom hem, offrade sin kropp för föreningen som betytt så mycket för honom. Han sådde hopp. Nu är de upp till de som är kvar att skörda. Det är hans slit värt.

Tack för allt, Kapten Marcus Berg.