Foto: Emelie Hübner

Marcus Berg, den mest formstarke spelaren i seriens formstarkaste lag senaste fem matcherna, saknades i startelvan. Strax innan avspark kastade Dahlberg in handskarna och där och då kändes det rätt mörkt.

Det började på det gamla vanliga viset. Ni vet, Blåvitt kvävde motståndarna och man tog sig till en del halvchanser. Oscar Wendt (renässansmannen) inledde fenomenalt och kunde fått en assist tidigt, tidigt om Kåhed fått lite bättre träff på bollen. Just som jag hade börjat fundera på när Malmö skulle ta tag i taktpinnen visade två andra formstarka spelare upp sig: Thomas Santos fick lite yta och landsman Mucolli fick en liten yta vid bortre stolpen varpå han petade in 0-1.

Blåvitt har inte förlorat en enda match som de tagit ledningen i (det säger inte så mycket just i år). Malmö har vänt underlägen till seger tre gånger i år (det säger kanske mer).

Norlin istället för Berg. Intellekt ut och idioti in. Norlin springer tills han blir utbytt och det är inte dumt i den här typen av matcher. Det kommer finnas trötthet i Malmös försvar för Astrit Selmani att utnyttja, om Blåvitt bara lyckas sätta bollar i djupet på Norlin och co.

När man spelat strax norr om 25 minuter satte Santos fart igen och den här gången prickade han Malmös inte helt orutinerade mittback och han såg ut att bli tämligen groggy. Pontus Jansson gjorde igen på en oskyldig Norlin någon tiominutare senare. Om han fick kort för övergreppet? Självklart inte.

Lucas Kåhed går från klarhet till klarhet och den allsvenska kostymen sitter allt bättre. Bollvinnaren Kåhed håller hög allsvensk klass och då ska vi ha med oss att han inte primärt är en defensiv spelare.

Sa jag formstark? Kallade jag Norlin idiot?

Mucolli: holde min Tuborg.

I 36:e minuten fick han en boll att springa på och det gjorde han. Han såg ut att söka Norlin men han klackade över bollen på högerfoten och satte den i bortre gaveln. Det brukar vara ledigt där, som det heter. Jag tyckte att målgesten efter första målet var fem hattar men efter 2-0-målet fick jag dra ner den till en fyra för att inte tvingas sätta en icke skalenlig sexa för målet. Bara en fullständigt obrydd spelare gör den vändningen i det läget. Ja, eller en idiot men Norlin har nog inte fingerfärdigheten för den aktionen och Sebastian Eriksson satt ju på bänken.

Malmös första halvlek då? 500 miljoner på banken och bara Sebastian Nanasi, inkastade föremål och en Pontus Jansson som har en del att bevisa.

Vi gick till paus med 72-28, 0-0,66. Ja, eller så pratar vi om det som faktiskt räknas. Vi gick till paus med 0-2.

En 2-0-ledning borta i Malmö är naturligtvis skör. De har möjligheter till att göra förändringar på ett sätt som få, för att inte säga inga, andra lag i serien kan. De bytte in sevärde Taha Ali.

Det är orutinerat av Hausner att ge Rieks ett ben att falla på och målet, Malmös första skott för dagen, kom för tidigt för att det skulle kännas på något annat sätt än jobbigt, stressigt och tungt.

Selmani kom in med sitt Malmöbagage och lugn men han tycks fortsatt ha en bit kvar till full matchform.

Malmö tryckte tillbaka Blåvitt som med näbbar och klor försökte freda sitt mål. Inläggen haglade, fasta situationer och Blåvitt hade oerhört svårt att göra något konstruktivt alls under matchens andra akt. Adam gjorde sitt, tog det han skulle (var kanske ute och försökte ta även sånt han inte skulle ta) och tog det sådär lugnt som man vill att en målvakt ska göra när man leder på bortaplan.

Ett surt tapp men allt sammantaget får man nog vara nöjd med ett X borta i Malmö.