Foto: Emelie Hübner

Magiskt tifo föreställande en matchtröja (lyfter på alla hattar i världen) var en manifestation av hur viktig och vacker supportrar är för svensk fotboll (dagens händelser i Stockholm hamnar i andra vågskålen). Jag vet inte om det var tifot som satte fart på spelarna men innan två minuter var spelade hade Blåvitt haft två avslut: ett på mål och ett över.

Halmstad fick matchens första hörna och det finns väl inte så mycket att säga om den bortsett från att AAA applåderade mot den tillresta klacken. Det var säkert i sin ordning men det såg märkligt ut med mina färgade glasögon.

Mittfältet från senast fick återigen chansen och Salaou inledde piggt och jagade livet ur både målvakt och utespelare. Han och hans lagkamrater såg samspelta ut och ett frö till tanken på en hemmaborg såg ut att var sått. Askous 4-3-3 såg ut att bli en 3-4-3 i uppspelsfasen (på tal om uppspel finns en del att säga om Dahlbergs fötter men han är fortfarande förhållandevis ung). Abundance är mycket men frågan är om han är passningsspelaren som ska droppa ner och styra spelet från den positionen.

Det är vanskligt att prata om bästa halvlekar hit och dit men samtidigt måste jag tillstå att det såg riktigt bra ut inledningsvis. Marcus Berg såg rapp (nåja) ut och man gick dit i närkamper, bollen brann inte och Wendt forsade fram och tillbaka som Öresundståget på sin vänsterkant.

Mucolli var lika lurig som han var företagsam, Kåhed fortsätter vara fin samtidigt som viss orutin kan skönjas och Norlin var som Norlin är mest och reste sig snabbt efter att Ante Johansson kombinerat en halvnelson med akrobatik från den lite lägre hyllan trots att han såg ut att ha fått en spark i huvudet.

Jag gillar intentionen och idén bakom spelvändningarna från mittbackarna, men det är för mycket snö på bollen när den väl når sin mottagare och jag skulle önska att man vände tillbaka oftare. Samtidigt som det ser bra ut framåt ser det oroligt ut bakåt när Halmstad går till anfall. IFK Göteborgs spelare ser inte lika självklara ut i sina aktioner när de ska försvara.

Till andra halvlek fick Elias Hagen komma in istället för Salaou, antagligen för att man ville ha in Hagens passningsfot, men skulle han göra samma arbetsinsats? Han hade inte varit på plan länge innan han tog sitt första avslut i alla fall. Blåvitt tar sig framåt och fortsätter spendera tid kring Halmstads straffområde men det osar inte katt direkt.

Däremot osade det rejält när Halmstad gick till anfall i den 62:e matchminuten. Dahlberg tvingades till en bättre räddning och på den efterföljande hörnan såg det ut som att Bollklubben var mycket nära att göra matchens första mål. Några minuter senare borde Norlin satt dit den efter ett långt inkast.

I 68:e var det dags för en efterlängtad comeback. Sebastian Ohlsson hoppade in och såg spelsugen ut. Med honom på plan har Blåvitt ett bra lag. Nu handlar det om att visa det också. Det räcker inte långt med att Gustav Svensson är en gigant och räddar laget gång efter annan. Blåvitt i andra halvlek är ett helt annat lag, på ett dåligt sätt. Carléns fötter var felkalibrerade, Berg nådde inte samma höjder och spelvändningarna från första halvlek var ett minne blott. Det märkte Kvastarna och vaknade plötsligt ur sin dvala.

Askou spelade ut sitt sista kort och plockade av Carlén (såg ut att vara oerhört besviken på sig själv) och satte in Linus Carlstrand. Hade det varit han och inte Marcus Berg som fick friläget i 79:e hade vi nog fått se ett ledningsmål. Marcus Berg är inte snabb i djupet och någon perfekt fick han inte heller till den gången. Seb O var nära i samma situation men bollen tog i ribban och han blev inte comebackande hjälte den gången.

Allt sammantaget gjorde Blåvitt en ganska stabil första halva och en rätt svag andra. Man kommer till få eller inga avslut från farliga lägen och har det svårt där matcher avgörs: sista tredjedelen.

Blåvitt avslutade matchen med ett mittfält bestående av Mucolli, Hagen och Ohlsson och hade förtvivlat svårt att vinna boll, vilket ledde till att Blåvitt knappt hade bollen under matchens sista kvart. Så mycket mer än Bergs friläge och Ohlssons ribbskott bjöds vi inte på och vi kan tacka Dahlberg och Gustav Svensson för poängen idag.

Dessvärre är en poäng två för få, inte minst med tanke på att Halmstad hemma är en sådan match man bör vinna om man vill spela i Allsvenskan även 2024.