Foto: Emelie Hübner

BORÅS. Det har varit mycket prat om att en anfallare behövs i Blåvitt, en Mr. X rentav. I Borås fick vi på förekommen anledning inte så någon ny anfallare, en Mr X, men väl ett X som slutresultat och det får man nog ta med sig som något positivt givet förutsättningarna inför dagens match.

Lapp på luckan, fullt av Blåvita tillresta supportrar, ännu fler gulklädda, av förklarliga skäl, var på plats för att följa ett guldjagande IF Elfsborg mot ett Blåvitt i desperat behov av poäng. På plan ställde Jens Askou sina nya danskar, Lucas Kåhed och Abundance Salou. På bänken satte han den smått ifrågasatte Elias Hagen som haft svårt att hitta helt rätt i sin ”nya” miljö. På förhand var väl det enda som talade för seger att just ingenting talade för Blåvitt. Blåvitt har historiskt sett haft svårt för plasten på Borås arena, men statistik är ju bara statistik.

På förhand har vi en intressant batalj mellan de båda legendarsönerna. LG:s pöjk mot Eidurs pöjk.

Marcus Berg började med att markera närvaro och tryckte till Elfsborgs Niklas Hult (ligger ner 37% av tiden) redan innan två minuter var spelade. Dessvärre var Elfsborgs spelare snäppet tuffare i de flesta andra dueller. När Blåvitt tog tag i bollen flyttade man upp ganska högt och den där omedelbara rädslan som syntes tydligt hemma mot Varberg var inte lika framträdande idag. Elfsborg tog alltjämt tag i taktpinnen och skapade visst tryck genom att skapa fasta situationer.

Blåvitts spel bygger till stor del på kraft och längre bollar från Bångsbo eller Gustav Svensson. Det gör ju att man lättare kan förstå varför Hagen inte fick ta plats idag (man vill helt enkelt inte att han ska dras med nackspärr kommande vecka). I 20:e minuten kom så den stora chansen för IFK Göteborg, men Marcus Berg valde att inte avsluta i fritt läge utan istället spela bollen till Thomas Santos som plockades bort av en försvarare. Blåvitt har inte riktigt lyxen att försöka göra det snyggt. Det känns det som att det finns en tydligare systematik bakom Elfsborgs spel där man letar efter sina ytterbackar som ska komma loss och spela in bollen medans Blåvitt mest verkar hoppas på slump eller skickliga individuella prestationer.

Mycket har sagts om Carléns insats mot Varberg senast, men redan efter några minuter kunde man se att han inte tänkte vara lika svag idag igen och visst var det extra skönt att det var just han som fick pricka in ledningsmålet strax i halvtid? En rak vrist via motståndarben som retfullt letade sig in i mål. Bara minuter senare trodde Elfsborg att de kvitterat men efter visst palaver blev målet bortdömt efter att Pontus Dahlberg tagit på sig Wendt-rollen och hjälpt domaren lite på traven. Elfsborg såg väl inte precis skärrade ut efter de senaste minutrarnas händelser men nog var de frustrerade, vilket inte blev mindre tydligt efter mordförsöket på Marcus Berg strax utanför straffområdet. Det var en oerhört feg och ful tackling av Sävedalensonen Alexander Bernhardsson och nog kunde han fått ett rött kort för den.

Under första halvlekens sista fem sista fem skapar Blåvitt visst tryck och man hittar medspelare som vågar vända upp och leta efter alternativ. Bollen brinner inte och när Elfsborg sticker upp gör både Svensson och Bångsbo ett gott jobb centralt för att freda målet. Även Marcus Berg har hittat en något högre nivå i sitt spel. Han hittar fina skarvar och är den där länkspelaren man saknat så många gånger i år.

Tack vare Boråsarnas bengalbränning (och faiblesse för amerikansk vitmakt-kultur?) blev det åtta minuters tillägg.

Halvleken tog slut till slut och Blåvitt gick till vila med en 1-0-ledning.

Ledningen blev dessvärre kortvarig. Innan minuten var spelad kvitterade Per Frick efter att Elfsborg kontrat på Blåvitts kontring och triss i svaga beslut från Blåvittspelare. Elfsborg fortsatte hålla i taktpinnen under andra halvleken och Blåvitt hade svårt att komma in i matchen. Marcus Berg var frustrerad och det kan man ju förstå med tanke på hur det såg ut. Elfsborg fortsatte byta kant och testa Blåvitts försvar, de skapade (ja, eller fick) fasta situationer och det skulle knappast hålla matchen ut att låta det fortsätta på inslagen väg. Känslan var under stunder att Elfsborg hade fler spelare på plan. Blåvitt förlorade förstabollar, andrabollar och alla bollar.

I 70.e fick Thomas Santos kramp och signalerade för byte och det var nog lika bra det. Han hade det kämpigt under den tid han spelade i andra halvlek. Santos ersattes av Gustaf Norlin och samtidigt stod det klart att Marcus Berg spelat klart och in kom Linus Carlstrand.

Carlstrand och Norlin var något av en injektion för IFK Göteborg. De skapade lite oro, inte minst med sin löpvilja och snabbhet. Plötsligt uppstod situationer på motståndarnas planhalva och Elfsborgs försvarare såg inte riktigt lika självsäkra ut längre.

Några farligheter skapades inte från IFK Göteborgs sida och prestationen är kanske inte något att skriva hem om, men däremot kan man ta med sig inställningen in i nästa match och en poäng är bättre än ingen poäng även om tre hade varit att föredra.

Elfsborg hade bud på ett mål och Pontus Dahlberg fick verkligen göra skäl för sin lön. Allt sammantaget får man nog säga att Blåvitt bör vara nöjdast med poängen sett till hur matchen utvecklade sig.

Sönernas kamp då? Eidurs pöjk var helt under isen och LG:s dito stod för ett piggt inhopp som faktiskt lovar gott inför framtiden.